"Collectivism in Barcelona" Barcelona kollektiviseras! Mikael Cardell 1993-04-23 Detta {r ett fallstudium |ver kollektiviseringen av industristaden Barcelona. Orsaken att jag valt en stad och just denna stad {r att Barcelona hade den st|rsta koncentrationen av kollektiv som fanns i Spanien, antagligen beroende p} den stora m{ngd medlemmar CNT, den spanska syndikalistiska fackf|reningen, hade d{r. Man skall vara medveten om att kollektiviseringen gick till p} mycket olika s{tt i stad och landsort. Orsaken till att jag valt att skildra hur detta skeende fortfor i en t{tort {r att jag vill spinna vidare p} Kropotkins ide'er om kommunen som en n{rmast sj{lvf|rs|rjande enhet av industri och jordbruk. Naturligtvis {r det d} sp{nnande att f|lja en storstads transformering under kollektivisering och socialisering. Det jag allts} t{nker beskriva {r hur enskilda f|retag f|r{ndrades i och med kollektiviseringen eller fr}n och med att arbetarkontroll utropats. Dessutom {r jag intresserad av hur det vardagliga sociala m|nstret f|r{ndrades f|r den vanlige innev}naren i en stad som Barcelona. Allm{nt om kollektiviseringen i Barcelona De CNT-organiserade arbetarna befann sig n{r det fascistiska upproret b|rjade den 19:e juli i generalstrejk. Efter att ha nedk{mpat fascisterna kom, den 25:e juli, en enkel order fr}n CNT: ]terg} till arbetet. Denna }tlyddes och n{r arbetarna kom }ter till sina arbeten fann de ofta att f|retagen l{mnats vind f|r v}g av sina {gare och direkt|rer. CNT:s f|retagskommitte' p} platsen sammankallade d} i regel alla arbetare, {ven de icke CNT-anslutna, till ett m|te och f|reslog att f|retaget skulle kollektiviseras. Eftersom arbetarna var m}na om sina arbeten r|stade de flesta ja till denna kollektivisering i den efterf|ljande omr|stningen och d{rf|r kom s} m}nga f|retag redan i b|rjan av kriget i h{nderna p} sina arbetare. I en del fall fanns f|rst}s f|retagsledarna kvar i f|retagen, men dessa f|retag kollektiviserades oftast i alla fall. Antagligen s}g den lokala kommitte'en att andra f|retag genomgick processen och f|reslog saken f|r arbetarna som r|stade ja oavsett om de var CNT:are eller inte. Saken var n{mligen den, att {ven UGT, den andra stora fackf|reningen (socialdemokratisk), var f|r kollektivisering av f|retagen. I en s}dan situation hade f|retagsledningen f|ga att s{ga till om. M}nga g}nger stannade dock direkt|rer, tekniker och tj{nstem{n kvar f|r att forts{tta arbeta i det nybildade kollektivet. Ingen allm{n order om kollektivisering utgick allts} fr}n fackf|reningarna; allt som skedde f|retogs spontant av arbetarna sj{lva. Att det verkligen var s} kanske kollektiviseringstakten visar eftersom f|retagen kollektiviserades undan f|r undan och inte i ett slag. Naturligtvis var de fler i b|rjan, direkt efter att upproret hade slagits ner, men |vertagandena var {nd} s} utspridda att man inte kan s{ga att de skedde |gonblickligen. I vissa fall skedde dock kollektiviseringen p} direkt order, men detta h|r allts} snarare till undantagen {n till regeln. Ett exempel {r pl}tslagare och svetsare som via den anarkistiska dagstidningen f|r Katalonien, Solidaridad Obrera, uppmanades att kollektivisera sina f|retag f|r att kunna utf|ra bepansring och reparationer f|r arbetarmilisernas fordon. Styrelsen i alla dessa kollektiviserade f|retag gick till p} det s{ttet att ett storm|te (spanska: la asamblea) utgjort av alla anst{llda inom f|retaget, eller inom st|rre f|retag av varje avdelning, valde en driftsledning kallad f|retagsr}d. I m}nga fall var denna identisk med den gamla syndikalistiska f|retagskommitte'n. R}det valdes vanligtvis f|r ett }r och ansvarade inf|r storm|tet. R}dsmedlemmarna stod oftast kvar p} sina arbetsplatser, men i st|rre f|retag kunde r}det sj{lvt utse ett verkst{llande utskott ansvarigt f|r de l|pande utgifterna. Ibland ordnade man detta utskott s} att dess medlemmar, tagna fr}n r}det, byttes ut i ett schema. Eftersom f|retagen nu var kollektiviserade och d{rmed ocks} exproprierade hade de gamla {garna inte l{ngre n}got att g|ra med f|retaget. Utdelning p} aktier och faktiskt hela aktiesystemet var d{rmed i praktiken avskaffad. Om f|retagets {gare inte hade vidtagit }tg{rder, som det finns n}gra exempel p}, s} kunde i allm{nhet kollektivet ocks} komma }t banktillg}ngar och dylikt. Dessv{rre drogs vissa f|retag med gamla skulder, till exempel cigarettindustrin som hade en stor skuld f|r papper fr}n Sverige. Detta var stora problem som aldrig helt l|stes. Dagen efter revolutionen m}ste man ge folket mat En av f|ruts{ttningarna f|r att en revolution skall lyckas {r att folket inte beh|ver lida brist p} mat och andra livsviktiga artiklar. D{rf|r m}ste revolution{rerna till att b|rja med s{kra livsmedelstillf|rseln och beslagta alla privata och f|retags{gda lager. Dessa skall sedan f|rdelas efter behov. /* Fritt efter Kropotkin */ I Barcelona tog livsmedelsindustrins organisationer, tillsammans med restaurang- och hotellpersonalen, bespisningsfr}gan i egna h{nder och inr{ttade, redan 21:a juli, utspisningslokaler f|r folket. Ofta var det ocks} spontana aktioner som gjorde att aff{rer mer eller mindre plundrades och varorna |verf|rdes till lager d{r syndikatet inventerade och sedan delade ut. /* Peirats */ Eftersom l{get var akut gjorde ett demokratiskt sammansatt livsmedelsf|rs|rjningsutskott f|rst ett |verslag |ver tillg}ngarna och delade d{refter ut livsmedel fr{mst till sjukhus, }lderdomshem och f|rsvaret. Senare inventerade man livsmedelslagren ordentligt med hj{lp av fackf|reningarnas medlemmar och fick en riktig bild av tillg}ngen. [ven detaljhandlarnas lager inventerades vid detta tillf{lle och fusk var ot{nkbart eftersom det var de anst{llda hos detaljhandlarna som genomf|rde inventeringen. Senare kunde dessa detaljhandlare enbart f} sitt lager p}fyllt av de kollektiviserade grossistf|retagen. Planen var f|rst}s att detaljisterna ocks} skulle kollektiviseras, men s} l}ngt kom kollektiviseringen aldrig i Barcelona. /* Souchy, Agustin: Nacht u"ber Spanien s. 105-106 */ Bagerier och mejerier socialiserades ocks} i samma veva; man tog helt enkelt |ver f|retagen, uppr{ttade en gemensam kommitte' som skulle sk|ta de l|pande uppgifterna f|r dem alla och rationaliserade hela produktionen. Ett exempel p} denna rationalisering {r att de bagare som fann sig ha tagit |ver bageriindustrin i Barcelona beslutade sig f|r att koncentrera produktionen till de mest {ndam}lsenliga ugnarna och inte anv{nda de }lderdomliga lokalerna de hade i |vrigt. De v{ntade dock bara p} att kunna bygga ut dessa och skapa stora bagerier med de modernaste maskinerna, n}got som ocks} hade uppfyllts innan krigets slut. Bagarna hade allts} sparat p} omkostnaderna genom att koncentrera produktionen till ett f}tal ugnar och d{rigenom f}tt m|jlighet att expandera efter en ganska kort tid. Rationaliseringar av det h{r slaget var p} intet s{tt ovanliga som ett exempel fr}n en fabrik som tillverkade hylsor till l{ppstift visar. Ganska snart hade fabriken gjorts om f|r att tillverka patronhylsor och allts} anpassats till det verkliga behovet. Detta {r vitalt f|r en anarkistisk ekonomi med fri konsumtion och en produktion avpassad efter denna. Revolution{rerna ville att f|retagen skulle vara s} n{ra detta "verkliga behov" som m|jligt och avskaffade d{rf|r mellanh{nder i alla branscher s} gott det gick. Detta lyckades f|rst}s mycket b{ttre i ren jordbruksbyggd {n i st{der som Barcelona d{r grossister och liknande faktiskt uppmanades uppg} i socialiseringen i st{llet. Genom den politiska process som inleddes i augusti f|rlorade s} sm}ningom revolutionskommitte'n makten |ver livsmedelsf|rs|rjningen och den gick i st{llet till den }terinsatta stadsstyrelsen under Companys katalanska regering. Den 20:e juli 1936 hade ett m|te mellan presidenten f|r "Generalitat", dvs Companys, och CNT:s representanter {gt rum. Presidenten f|rklarade att CNT var herrar |ver staden och |ver Katalonien och han st{llde sig till deras f|rfogande. Detta ledde till formandet av Centralkommitte'n f|r de antifascistiska miliserna som CNT hade en |verv{gande majoritet i. /* Lorenzo, sid 116 i svenska utg}van */ Genom denna "revolutionsregering" hade CNT makten |ver livsmedelsf|rs|rjning, ekonomi och f|rsvar i hela Katalonien. CNT ut|vade denna makt f|r och genom arbetarna som sj{lva hade format revolutionskommitte'er p} s} gott som alla arbetsplatser. Det var dessa som efter kollektiviseringen i praktiken f|rvandlades till f|retagsr}d och |vertog f|retagsledningens plats. Fr}n och med slutet av augusti hade dock stadsstyrelserna }teruppr{ttats i och med att Companys generalitat b|rjat h{mta sig fr}n chocken. Detta ledde till att centralkommitte'n f|r livsmedelsf|rs|rjning och alla liknande organ officiellt uppl|stes f|r att ing} i de gamla stadsstyrelserna. Genom sitt stora inflytande i centralkommitte'n f|r de antifascistiska miliserna kunde dock CNT forts{tta att ut|va stor makt {ven inom dessa styrelser, men detta f|rsvagades allteftersom Companys regering }tertog makten och varubristen f|rv{rrades. De allm{nna tj{nsterna kollektiviseras Lokaltrafiken i Barcelona gick igenom samma process som bagerierna och kollektiviserades den ocks}. Den 24:e juli gick n}gra CNT:are ur transportsyndikatet fr}n sina barrikader p} Barcelonas gator d{r de k{mpade mot fascisterna och tog sig till sp}rv{gsbolagets lokaler. I lokalerna hade civilgardister f|rskansat sig, men efter en del f|rhandlingar l{mnade dessa |ver sp}rv{gsbolaget till CNT:s representanter efter att ha kontrollerat med |verordnade per telefon. Sju stannade kvar f|r att ockupera byggnaderna medan resten inspekterade banorna och funderade |ver vad som beh|vde g|ras f|r att f} ig}ng trafiken. Inne i byggnaden v{ntade endast f|retagets advokat som f}tt order att f|rhandla. Alla andra hade redan flytt. Kamrat Sanchez, som mer eller mindre ledde ockupationsgruppen, hade tidigare blivit d|md till 17 }rs f{ngelse p} grund av en strejk d{r just denna advokat var f|retagets representant och de k{nde genast igen varandra. /* Sanchez hade blivit fri i och med den allm{nna amnestin tidigare */ Sanchez kamrater ville skjuta advokaten, men det satte han sig emot. Tid f|r ett m|te n{sta m}ndag best{mdes i st{llet men advokaten d|k aldrig upp. Han l{mnade allts} i praktiken |ver f|retaget till arbetarna. /* citerat av Sochy (ur CNT-rapporten), samt Leval */ Denna grupp av sju som nu hade f|retagets kontroll i sina h{nder sammankallade ett m|te f|r alla sektioner inom syndikatet f|r att ta reda p} om det fanns m|jlighet att alla ville st{lla upp och f|rs|ka f} ig}ng trafiken. Alla gick med p} detta utan reservationer. D{refter vidtog det stora arbetet att realisera m}let. Tekniker och arbetare kallades ocks} in via radio dagen efter detta m|te. Fem dagar efter att stridandet slutat rullade 700 sp}rvagnar p} Barcelonas gator. Detta var 100 mer {n vanligt, men de beh|vdes eftersom det var om|jligt att f} tag i bensin f|rutom till f|rsvaret. De 100 vagnarna hade av den tidigare ledningen utd|mts som oreparerbara, men de entusiastiska arbetarna klarade det. /* Leval, sid 246 i engelska */ Ett enda f|retag {gde f|rut alla tre grenar, allts} bussar, sp}rvagnar och tunnelbana, av lokaltrafiken. De olika grenarna kollektiviserades var f|r sig genom att en f|retagskommitte' valdes f|r varje gren men allt var {nd} samordnat genom ett extensivt samarbete kommitte'erna emellan. Dessa kommitte'er hade ett ansvar inf|r storm|tet som i princip utgjordes av alla i f|retaget. Det viktigaste f|retaget var dock sp}rvagnsf|retaget med 7000 anst{llda. Det kan ocks} n{mnas att taxibilarna ju ocks} b|r r{knas till lokaltrafiken, men dessa bildade s} sm}ningom ett eget kollektiv. Som jag n{mnt tidigare befann sig alla arbetare i strej n{r upproret br|t ut, och efter att ha kallats tillbaka fr}n den till sina vanliga jobb p} sp}rv{gsbolaget uppfylldes alla strejkkrav. 40-timmarsvecka inf|rdes /* CNT gjorde ett avsteg fr}n sitt vanliga 36-timmarskrav pga kriget */ och utj{mnade l|nerna efter att ha strukit direkt|rer och hela bolagsstyrelsen fr}n l|nelistan. Arbetshygienen f|rb{ttrades ocks} till stor del genom att duschar och omkl{dningsrum installerades. Gas-, vatten- och elektricitetverket kom ocks} att kollektiviseras, men detta f|ljde i stort sett samma m|nster som jag tidigare redogjort f|r. Betydligt intressantare {r d} telekommunikationerna som aldrig blev kollektiviserade eftersom de sk|ttes av ett dotterbolag till det amerikanska ITT. I st{llet kom h{r arbetarkontroll att utropas. De som sk|tte denna kontroll var CNT:s och UGT:s telefonsyndikat och kom att g{lla alla aspekter av verksamheten efter att den centrala telefonstationen f|rst tagits |ver. ITT:s representater fick n|ja sig med de rent administrativa sysslorna kring bokf|ring av inkomster och utgifter d} verksamheten helt tagits |ver av arbetarna. Arbetarkontrollen sk|ttes genom en vald kontrollant p} varje telefonstation eller teleomr}de. Denne kontrollant fungerade i praktiken som en chef f|r stationen och man r}dgjorde med denne innan n}gon som helst verksamhet sattes ig}ng. Med andra ord fanns denna kontrollant p} plats f|r att, p} l{gre niv} {n f|retagets administration, ta |ver kontrollen av f|retaget. /* F|r en beskrivning av kontrollen se t ex Peirats, sid 122 i engelska */ Verksamheten kunde dock inte forts{tta som vanligt eftersom ca 75% av installationerna uppskattades som skadade n{r arbetarkontrollen inf|rdes. Orsaken var att fascisterna ofta hade f|rskansat sig i telefonstationerna och att dessa nu var s|nderskjutna och bombade. P} bara n}gra f} dagar efter att installationerna hade f|rst|rts fungerade st|rre delen igen. Dessutom hade man m}nga nyinstallationer avklarade till stabsh|gkvarter, f{ltsjukhus och liknande. ]t envar efter behov? noindent Man avskaffade aldrig l|nearbetet i Barcelona {ven om det f|rekom att man inte hade n}gon l|n f|r sitt arbete p} andra platser i Katalonien. Av den anledningen kan man kanske inte s{ga att en verkligt anarkistisk kommunism n}gonsin inf|rdes i Barcelona. Till detta finns det naturligtvis en hoper orsaker. Man v}gade inte ta bort l|nesystemet helt och h}llet under brinnande krig eftersom man ofta befarade att den tekniska personalen d} skulle fly. I st{llet utj{mnade man l|nerna s} gott man kunde och avskaffade som sagt alla h|ga direkt|rsl|ner och liknande. /* Se t ex Herre i eget hus sid 61 */ F|r att kunna avskaffa l|nearbetet eller i alla fall utbetala en familjel|n efter behov i st{llet f|r att betala efter utf|rt arbete var en fullst{ndig socialiering inom och tv{rs|ver branscher n|dv{ndig. Orsaken {r helt enkelt att somliga branscher var mer "l|nsamma" i betydelsen inf|rskaffande av valuta, allts} n}got som i l{ngden skulle utj{mnas eller f|rsvinna. CNT var ocks} mycket medvetna om detta och f|rs|kte hela tiden f} en socialisering till st}nd. P} vissa platser som i Hospital de Llobregat vilken omtalas av Leval som en socialiserad stad skedde ocks} detta. D{r gick de olika branscherna ihop i ett ekonomir}d som h|ll noga reda p} vilka som hade |verskott och |verf|rde d{refter resurser branscherna emellan f|r att g|ra familjetilldelning f|r arbetarna m|jlig. Socialt liv efter revolutionen M}nga har skildrat hur det sociala livet f|r{ndrades efter att arbetarna vunnit mot det fascistiska upproret och kollektiviseringen kommit ig}ng. Alla var med ens "compan~ero" och inte l{ngre "Sen~or". Hattar bars inte l{ngre eftersom det ans}gs borgerligt. Alla var p} gatorna, eller samlades i stora lokaler f|r att diskutera f|r{ndringarna. En s} k{nd person som George Orwell skriver s} h{r om Barcelona: Det var f|rsta g}ngen som jag |verhuvudtaget befann mig i en stad d{r arbetarklassen h|ll i t|mmarna. Arbetarna hade ockuperat s} gott som alla byggnader och skrudat dem i r|da fanor eller anarkisternas r|d-svarta, p} varje v{gg stod hammaren och sk{ran och de revolution{ra partiernas initialer m}lade, s} gott som alla kyrkor hade plundrats och gudabilderna hade br{nts. H{r och d{r f|rst|rde hela lag av arbetare systematiskt kyrkorna. /.../ Att ge dricks hade i lag f|rbjudits och en av mina f|rsta upplevelser var att en hotellv{rd l{xade upp mig f|r att jag f|rs|kt ge en hotellpojke dricks. Det fanns inga privata bilar, de anv{ndes alla i krigstj{nst, och alla sp}rvagnar, taxibilar och de flesta andra transportmedel hade m}lats i r|tt och svart. /.../ Till det yttre var Barcelona en stad d{r de v{lb{rgade klasserna praktiskt taget inte l{ngre existerade. F|rutom n}gra f} kvinnor och utl{nningar s}g man |verhuvudtaget inga "v{lkl{dda" m{nniskor. S} gott som alla bar enkla arbetskl{der eller bl} overaller eller n}gon form av milisuniform. /* Hyllning till Katalonien, sid 8-10 */ Orwell forts{tter sedan med att konstatera att han inte k{nde till att stora delar av dessa v{lb{rgade klasser fortfarande fanns kvar i Barcelona, men gick kl{dda i arbetarkl{der och "l}g l}gt". Dock h{vdar han ocks} att st{mningen var f|rv{ntansfull och att alla verkligen st{llde upp. Det f|rekom till exempel ingen hamstring trots att det var varubrist. Franz Borkenau hette en annan engelsk skribent p} plats i Barcelona. Han skriver i The Spanish Cockpit: Nu n{r jag gick ut var gatorna fulla av grupper av upphetsade m{n i vapen och n}gra stycken bev{pnade kvinnor fanns d{r ocks}. De senare upptr{dde med en sj{lvs{kerhet som spanska kvinnor inte brukar visa p} offentlig plats men mycket anst{ndigt (och det skulle vara ot{nkbart f|r en spansk flicka att upptr{da i byxor som milisflickorna alltid g|r). /* Citerad i Frihetlig... sid 94. */ H{r har vi allts} en verklig f|r{ndring i sociala m|nster som |ver en natt framtr{dde. J{mst{lldhet |ver en natt? Nej, det {r nog en f|rhastad slutsats att s{ga att j{mst{lldhet inf|rdes |ver en natt. Sanningen {r snarare den, att inom arbetarr|relsen hade j{mst{lldhet r}tt l{nge {ven om detta f|rh}llande inte speglade samh{llet i |vrigt. N{r d} arbetarr|relserna kom i kontroll f|rutsattes kvinnorna deltaga i lika m}n och p} samma villkor. Ett bevis f|r detta {r att l|ner som utbetalades, om det inte var familjetilldelning det var fr}ga om, var lika f|r kvinnor och m{n. Uppenbart {r, att stora f|r{ndringar skedde i det sociala livet i och med revolutionen. Tyv{rr finns inte mycket skrivet om just denna aspekt och historiker som vill f}nga detta m}ste nog skynda sig eftersom de |gonvittnen som finns kvar har blivit gamla. Kanske forts{tter jag sj{lv p} inslaget sp}r och dokumenterar detta f|r efterv{rlden. K{llf|rteckning Gr|ndahl, Britta: Frihetligt kommunism i praktiken. Stockholm 1986. Herre i eget hus -- om sj{lvf|rvaltning i Spanien och Portugal. Stockholm 1982. Kropotkin, Pjotr: The Conquest of Bread. Leval, Gaston: Espagne libertaire. Paris, 1971. Engelsk utg}va: Collectives in the Spanish Revolution. Lorenzo, Ce'sar M: Les anarchists espagnols et le pouvoir. 1969. Svensk utg}va: Syndikalismen vid makten. Stockholm 1972. Orwell, George: Homage to Catalonia. 1938. Svensk utg}va: Hyllning till Katalonien. Falun, 1989. Peirats, Jose': La CNT en la revolucio'n espan~ola I-III. Ny upplaga Paris 1971. Engelsk utg}va: Anarchists in the Spanish Revolution. Souchy, Augustin: Nacht u"ber Spanien. Darmstadt, u}.